Hissa upp eller ner?

Ibland sitter jag på café, gärna vid ett fönster nära gatan. Jag tycker om att sitta så och betrakta världen. Man ser vad som händer men hör inte. Det tillåter fantasin att få spela fritt. En lek jag underhåller mig själv med är att bara genom att titta på människorna som går förbi föreställa mig hur den människans liv ser ut och vilka drömmar just han eller hon har.

 

Genom att ta ett steg in i någon annans värld, om än bara påhittad, kan jag beskåda mina egna tankar och värderingar lite på håll. Hålla upp dem i ljuset och se hur färgad jag är av min kultur, min uppväxt och mina erfarenheter. Jag kan titta på mina fördomar och rädslor och konstatera att jag har dem. Om jag vill kan jag analysera dem och kanske förändra mig eller egentligen utveckla min referensram. Jag skriver om jag vill, för jag kan ju välja vad jag gör av mina tankar. Jag kan också välja att ”hissa upp rutan” – jag hör inte, och fortsätta leva som vanligt. Jag tror att vi som människor behöver denna egenskap att kunna hissa upp rutan för att överleva i denna värld, med så mycket information att tolka. Dock är livet mer än att överleva, det handlar också om att uppleva och upptäcka så hissa ner rutan ibland och delta i livet på nya villkor!  Lusten att skriva dyker gärna upp när  jag har släppt fantasin fri som tillexempel på ett café.  

 

 Som en klok kvinna sa en gång: Lev nu för din tid är begränsad och sen kommer du att vara död i flera hundra år!

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s