Måste bara börja med att få skrika ut att JAG GJORDE DET – BLOGGADE I 100 DAGAR I ETT STRÄCK!
Faktiskt stolt över mig själv över att jag klarat både gårdagens och dagens utmaning. Klapp på axeln!
Dessa 100 dagar har fått mig att tänka på vad jag verkligen tänker på. Jag har lärt mig att det är inte alltid är så lätt att på en kort stund samla tankarna kring att skriva något som är vettigt. Det beror på hur jag mår, det blev så tydligt vilken känslomänniska jag är och hur svårt jag har för att motivera mig när jag är av banan.
Jag skrev tidigt om mina livsord; älska, skratta, njut, utmana och ta ansvar. Ord som är så viktiga, som jag behöver som en ledstång i livet för att hitta en väg, även när det är svårt. Ord som jag haft med mig under ganska många år nu.
Jag har skrivit en del om att älska, det jag älskar mest har en central plats i mitt liv – mina fina tjejer. Att älska är ibland smärtsamt, tufft, fantastiskt, varmt och så mycket mer, ibland är det lätt att glömma att det är det som ÄR att älska en annan person.
Skrattat har jag gjort en hel del under denna 100 dagars period men också gråtit en del eftersom det varit tuffa händelser. Jag har nog inte skrivit så mycket om att skratta, det finns anledning till det, jag tycker det är svårt att skriva om sådant som jag tycker är roligt och skrattar åt.
Njutit har jag gjort mycket av både små och stora ting, mycket av att bara få lov att vara och att möjligheten till andningshål ökat lite grann. Jag hoppas att jag har lyckats inspirera till att njuta mer!
Utmana – den största utmaningen har faktiskt varit att hålla ut och fortsätta att blogga fast jag ibland har känt att det varit tråkigt. Det är jag stolt över. Jag utmanade mig också till att låta vänner få ta del av det jag skrivit och det är också ett steg i rätt riktning. Är så tacksam för alla era hejarop här på bloggen, i mail, i verkligheten och på andra sociala medier. Vissa ämnen har fortsatt att diskuteras på olika sätt och det tycker jag är roligt. Det är att det funnits läsare hela tiden, som gjort att jag har klarat denna utmaning och att jag har fått smak på att dela med mig av mina texter.
Att jag tog mig runt trailloppet igår, uppför rejäla backar, nerför hala berghällar, genom kärr och över vattenfyllda diken, på ungefär den tid jag tänkt, stärkte mig! Knäppt nog tyckte jag det var kul också!
Ta ansvar för mig själv, men också för andra människor, djur och vår planet har nog genomsyrat en hel del inlägg under den här tiden. Jag tycker det är viktigt att ta ansvar framförallt för sig själv.
Tacksamhet är också ett betydelsefullt ord för mig. Att hela tiden påminna sig själv om att vara tacksam för saker, stora som små, men ändå kunna tänka framåt och vilja utvecklas! Ingen lätt uppgift men det gäller att öva och öva!
Jag kommer inte fortsätta att blogga varje dag, men som det känns nu, så kommer jag säkert att skriva då och då, så fortsätt gärna att kika in. Skrivandet kommer jag alltid att fortsätta med på olika sätt, just nu pockar Agnes historia på att bli nerskriven, så henne tänker jag ge tid framöver!
Återigen, ett stort tack för att just du läser vad jag skrivit! Nu väntar andra utmaningar!
skrivarmarie 